Varför Pointer?
Jag var tretton år när vi skaffade en Engelsk setter i min familj. Pappa jagade med henne och efter hand så växte mitt intresse för jakt över stående fågelhund. Det var väl närmast hunden som fick lära oss denna jaktform och inte tvärtom. Jag minns att hon gick efter fågel och att hon under jakt var svårinkallad, de första åren då vi jagade var hon ute i sök hela dagarna, även då vi gjorde rast.
När hon blev gammal så gick tankarna på att skaffa ny hund och det naturliga var väl att det skulle bli en setter. Jag gick med i setterklubben och fick tidningen Avance där det stod om alla brittiska raser. En Vorsteh-match skulle äga rum vilket var perfekt för då kunde jag ju få se alla fågelhundsraser i arbete. Jag fick se en del bra hundar och framför allt pointern gjorde starkt intryck på mig. Lasse Olander var där med Guldpokalvinnaren Skärtorps Ringo. Britt-Marie Dornell gick med Derby-tvåan Black Luckys Silva och Arne Thorn gick med SM-vinnaren Lillvalens Stringo. När jag fick se Stringo så tänkte jag att en sådan hund vill jag ha.
Avelsintresse
Min första pointer köpte jag av Nils Obel och Berit Funqvist, Västan-Åns Sangro. Sangro var en stark gångare men han blev feldresserad av mig, med trög avance och eftergång som följd. Jag köpte en tik från Norge, Red Taps Medina. Även hon var en stark gångare med stort viltbegär. Nu började jag få ordning på dressyren. Medina placerade sig i Fjällpokalen och tog 1 ökl Hp på fjällprov och blev SUCH. Jag parade Medina med Jämtens Hugå men han var då tyvärr steril. Efter inrådan av Arne så parade jag med Jämtens Kool nästa gång. Medina var av dansk/norsk härstamning och Kool inavlad på Black Lucky blodet. Det blev en mycket bra kull, jag behöll en hane som fick heta Vai. Vai blev Svensk dubbelchampion. Jag skänker ibland Arne Bromée en tanke för det var han som lärde mig att dressera en fågelhund och vad man bör tänka på i aveln. Medina hade även en kull med INTJCHSJCHSUCH ÖB:s Try, där föddes Johan Bromées Fält-SM vinnare SJCH Vattviken´s Chef.
Jag köpte in Surjämtens Pawa och fick jobbet att dressera kullbrodern Fighter. Två mycket bra hundar som var efter SJCHSUCH Black Luckys Kawass och Drevjans Pingla. De tog flera förstapris och höjdpunkten var att få vinna Fjällpokalen med Fighter. Pawa blev satt i aveln och hennes första kull blev med Vestfjorddalens Paco (Embercombe Kittiwake-Vestfjorddalens Tina T). Detta blev en fullträff då jag vann både Guldpokalen och Svenskt Derby med behållvalpen Kittie. Pawa parades senare med SJCH Vattviken´s Chef och SJCHSUCH Vattviken´s Vai med gott resultat men ingen avkomma som jag gått vidare med.
Kitties första kull blev med SJCHSUCH Black Luckys Plus (Whitefield Vico-Black Luckys Ina Scot) där min behållvalp fick heta Kate. Kate höll sånär på att upprepa sin moders bravader, hon blev bästa unghund på SPK´s huvudprov men fick ej gå om Guldpokalen pga avsaknad av tillräckligt hög utställningsmerit. I Derbyt så låg hon i topp inför det sista släppet där hon gick ur hand för mig i ett betfält och slutade 3:a.
Kittie parades senare med Västan-Åns Limon och SJCHSUCH Black Luckys Copiad, dessa är ganska unga men verkar lovande.
När jag skriver dessa rader så har Kittie sin sista valpkull och Kate sin första, Kittie parades med Tarro där jag är tillbaka på Kool-Medina blodet och Kate parades med Hesselhöj Ferrari. Vad månde bliva...
Avelsfilosofi
Grundbulten i en framgångsrik avel är jaktligt framstående tikar. Här gäller det att vara ärlig med sig själv och lära känna sitt tikmaterial, brister såväl som förtjänster. Ingen hund är felfri. Jag söker hanhundar som förstärker min tiks egenskaper, inte hundar som ska tänkas kompensera min tiks mindre bra egenskaper. Det är viktigt med starka blodslinjer anser jag. Dessa linjer såsom Black Luckys, Jämtens och Vestfjorddalens har genom sitt arbete gjort ett stort jobb som jag kan dra nytta av i mitt avelsarbete.
Sist men inte minst så kommer man ingenstans utan alla fantastiska valpköpare som med sitt intresse och engagemang är med och kör skutan framåt. Ett stort tack till er alla så här långt!
Bengt Hansson
